En återkommande brist i sjukpennings ärenden är kvaliteten på de medicinska underlagen.
Läkarintyg är ofta ofullständiga eller otydliga. Samtidigt finns det praktiska svårigheter i kommunikationen, handläggare har svårt att nå läkare och läkare har svårt att nå handläggare. Resultatet blir att ärenden ofta avgörs på bristfälligt underlag.
Detta är problematiskt.
Enligt såväl Riksrevisionen som ISF (Inspektionen för socialförsäkringen) och Försäkringskassans egna riktlinjer är det inte tillåtet att avslå en ansökan med hänvisning till att avgörande uppgifter saknas, utan att först begära in komplettering.
Om en omständighet är avgörande för beslutet ska handläggaren inhämta ytterligare uppgifter från behandlande läkare.
Riksrevisionens granskning
I rapporten RiR 2009:07 – Beslut om ersättning: Har Försäkringskassan tillräckliga underlag? konstaterade Riksrevisionen att kvaliteten på underlagen i många ärenden är otillräcklig.
Granskningen visade bland annat att:
- 73 % av de medicinska underlagen inte var tillräckliga för ett rättssäkert beslut
- I 68 % av ärendena saknades beskrivning av arbetsuppgifternas innehåll
- Komplettering begärdes i mycket begränsad omfattning
- Sakkunnig granskning saknades i vart femte avslagsärende
Riksrevisionen ansåg det anmärkningsvärt att obligatoriska uppgifter saknades i så stor utsträckning och att komplettering ändå skedde i så liten grad.
Konsekvenserna
När beslutsunderlaget är bristfälligt försämras förutsättningarna för korrekta och rättssäkra beslut.
Risken ökar för felaktiga bedömningar.
Det innebär i praktiken att personer som har rätt till ersättning riskerar att få avslag. Inte för att arbetsförmåga finns, utan för att underlaget inte är tillräckligt tydligt.
Ett avslagsbeslut får inte motiveras med att “det saknas tillräcklig beskrivning” om myndigheten inte först fullgjort sin utredningsskyldighet.
Det är en grundläggande rättssäkerhetsfråga.