Patientens egen redogörelse för sin sjukdom och dess förebud.
Vid dessa diagnoser blir det anamnestiskt som behandlande läkare tror på och därmed intygar med sin medicinska kunskap hur resp diagnos påverkar hälsotillståndet.
Sjukskrivningen grundar sig på psykiatriskt tillstånd, vilket innebär att läkarens bedömning med nödvändighet i stor utsträckning måste utgå från de uppgifter som den försäkrade lämnar. (HFD 2022 ref. 47 p. 16 och 18)
Även ett läkarintyg där bedömningen huvudsakligen grundas på uppgifter från den försäkrade kan, enligt HFD, vara tillräckligt för att det ska anses vara sannolikt att den försäkrade saknar förmåga att utföra den typ av arbete som prövningen av rätten till sjukpenning avser. Vid psykiatriska tillstånd krävs alltså inte, enligt HFD, att det medicinska underlaget innehåller undersökningsfynd som bygger på annat än läkarens iakttagelser och uppgifter som den försäkrade lämnat.
Rättspraxis
Av Kammarrätten i Stockholms dom den 8 juni 2015 med mål nr 4747–4749-15 framgår att rätten bedömer att det mot bakgrund av utredningen saknas skäl att ifrågasätta att den försäkrad under den aktuella perioden haft ett sjukdomstillstånd på grund av de sjukdomar som angetts i läkarintygen. Kammarrätten konstaterar vidare att flera olika läkare har beskrivit olika aspekter av hennes sjukdom och bedömt att hennes arbetsförmåga varit helt nedsatt oavsett arbete. Symtom, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning har beskrivits utförligt, även om beskrivningarna till stor del grundar sig på den försäkrades egna uppgifter. Försäkringskassans försäkringsmedicinska rådgivare har inte utvecklat sin bedömning närmare men påtalat att det kan finnas en samsjuklighet med depression och PBS. Med hänsyn till detta och den samlade utredningen bedömer kammarrätten att den försäkrade har gjort sannolikt att hennes arbetsförmåga under den aktuella perioden varit helt nedsatt på grund av sjukdom. Det får anses ha gällt både i förhållande till hennes vanliga arbete som telefonförsäljare och i förhållande till sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.
———————————-
Vidare kan konstateras att jag har sjukdomsbesvär där läkare inte kan göra objektiva fynd. Vid s.k. symptomdiagnos måste läkaren utgår från anamnes och egen berättelse om symtomen både vid fastställande av diagnos och vid bedömningen om arbetsförmåga. Avsaknad av objektiva fynd för inte tillmätas avgörande betydelse eftersom många sjukdomar inte låter sig påvisas objektivt (jfr Kammarrätten i Stockholm mål nr 2027-18, Kammarrätten i Jönköping mål nr 3350-11 och 3351-11 samt Kammarrätten i Göteborg mål nr 5593-09).
Medicinska underlag, Försäkringskassans vägledning, version 16, sid 112
”Ett stressrelaterat tillstånd kan till exempel leda till en funktionsnedsättning i form av koncentrationssvårigheter och nedsatt uthållighet. Denna funktionsnedsättning kan i sin tur leda till en aktivitetsbegränsning som exempelvis består i problem med att vara uppmärksam, att lära sig nytt eller att genomföra en arbetsuppgift.”
Kedjan blir att patienten beskriver sin nedsatta funktion och aktivitetsbegränsning för läkaren som efter sin bedömning för ner det i ett medicinskt underlag som Försäkringskassans hand-
läggare därefter tar ställning till. Problemet är om patienten inte på egen hand förmår beskriva sin problematik och ingen tar sig tid att sätta sig in i problematiken samt föra ner det i det medicinska underlaget.