Välj en sida

”Oenighet”

Rättspraxis

I Kammarrätten i Sundsvalls dom den 6 februari 2013 mål nr 72-12 menar rätten att det inte går att lägga en avgörande betydelse vid det faktum att det i den medicinska vetenskapen råder oenighet angående vad som orsakar en sjukdom, hur besvären utvecklas samt vilka rehabiliteringsmöjligheter som har effekt på sjukdomstillståndet. Avgörande för rätt till ersättning är istället vilka funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar som sjukdomen medför i det individuella fallet. Högsta förvaltningsdomstolen har i rättsfallet HFD 2011 ref 63 III uttalat att om sjukdomsbesvären är av sådant slag att det inte går att dra några generella slutsatser beträffande arbetsförmågans nedsättning ska det underlag i form av medicinsk och annan utredning som föreligger i det enskilda fallet vara avgörande. Rätten bedömer att det i målet är ostridigt att den försäkrades arbetsförmåga vid tidpunkter för Försäkringskassans beslut var nedsatt. Mot bakgrund av den tid som besvären har förelegat och att behandlande läkare beskrivit besvären som progredierande och att någon förbättring inte kan förväntas kan rätten inte finna annat än att arbetsförmågan är att anse som nedsatt i alla arbeten på arbetsmarknaden. Någon medicinsk utredning som motsäger slutsatsen har inte åberopats av Försäkringskassan. Försäkringskassan har inte heller angett några andra rehabiliteringsinsatser som sannolikt skulle kunna förbättra den försäkrades arbetsförmåga. Rätt bedömer att rätt till ersättning föreligger. Domen överklagades av Försäkringskassan till HFD som inte beviljade prövningstillstånd.