Enligt nya direktiv under hösten 2012 från Försäkringskassan och dess processjuridiska avdelning kan personer med svårvärderade sjukdomsbesvär sedan många år ha rätt till sjukersättning även om deras tillstånd inte faller underbegreppet ”kroniska sjukdomar eller irreversibla skador”. Sjukersättning bör enligt dessa direktiv i större utsträckning än tidigare beviljas vid svårbedömda diagnoser och sjukdomssyndrom där sjukdomsförloppet inte har förbättrats under lång tid, samt där det kan konstateras att medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering inte har fungerat eller sannolikt inte kommer att fungera inom överskådlig tidsperiod. (jfr Försäkringskassans informationsmeddelande IM2012:116 den 17 september 2012 samt Domsnytt 2012:90 med samma datum, angående rätten till sjukersättning efter lång tids sjukskrivning fört olika former av svårvärderade sjukdomsbesvär och efter deltagande i arbetsmarknadsåtgärd.)

Prejudicerande dom

Dom från Högsta förvaltningsdomstolen den 8 oktober 2013,

 mål nr 7151-12

Av målet framgår att vid bedömningen av om arbetsförmågan kan anses stadigvarande nedsatt bör avseende fästas vid av om den enskilde under tidigare perioder bedömts vara arbetsoförmögen, sådana perioders varaktighet och oförmågans orsak. Förhållandet att den enskilde i ärendet haft en nedsatt arbetsförmåga under ”drygt tio år”, i huvudsak på grund av de besvär som personen fortfarande led av vid tiden för prövningen, gav enligt Högsta förvaltningsdomstolen tillsammans med utredningen i övrigt tillräckligt stöd för att den enskildes arbetsförmåga var stadigvarande nedsatt med minst tre fjärdedelar i förhållande till förvärvsarbete på hela arbetsmarknaden.