Forskningsläget
Utmattningssyndrom är alltså en s.k. symtomdiagnos. Forskning (avancerade röntgen- undersökningar där man tittar på hur hjärnan aktiveras i olika sammanhang) har visat att man får förändringar i hjärnan vid den här sjukdomen. Amygdala och Hyppcampus är två områden i hjärnan som påverkas påtagligt men det går inte att verifiera detta i vanlig klinisk verksamhet. Man vet att nervceller i minnescentrum tappar sina utskott, förtvinar och kan dö så att minnesfunktionen påverkas. När man tar in information aktiveras mycket fler nervceller ffa i hjärnans främre delar och detta gör att man kan fungera helt normalt ett tag men energin tar slut mycket fortare. Kroppens stressystem som hormonella system och autonoma system påverkas i sin reglering och går igång på ett onormalt sätt och detta kan inte regleras med viljan. När man har sjukdomen fungerar man som ett gammalt mobiltelefonbatteri, dvs. man kan stundvis fungera helt normalt men eftersom man är mer uttröttbar och känslig för intryck tar energin helt plötsligt slut
Forskning vid Umeå Universitet av Psykolog Agneta Sandström, november 2010, visar att utmattningssyndrom ger objektiva mätbara förändringar i hjärnan. De symtom som är utmärkande för gruppen är försämrad minnes- och uppmärksamhetsförmåga, nedsatt hjärnaktivitet i delar av pannloberna, påverkad reglering av stresshormonet kortisol samt sömnstörning. Stresskänsligheten och de kognitiva störningarna kan kvarstå lång tid efter insjuknandet.
——————————–
Rättspraxis
Den 29 januari 2010 anger kammarrätten i Stockholm följande i dom med mål.nr. 4459 – 4460-09. I domen refereras till Socialstyrelsens publicerade information om utmattningssyndrom – stressrelaterad psykisk ohälsa, där det framgår att diagnosen utmattningssyndrom är tänkt att avgränsa ett tillstånd som utmärks av plågsamma och funktionsnedsättande symtom på psykisk utmattning åtföljt av något eller några somatiska symtom av motsvarande klinisk signifikans. Tillståndet ska ha en koppling till varaktiga och identifierbara påfrestningar och det ska inte fullt ut förklaras av någon form av substansbruk eller av någon somatisk sjukdom eller skada. Rätten konstaterar att kvinnan i målet sjukskrivits för andra specificerade reaktioner på stress och för utmattningssyndrom. Rätten bedömer att det faktum att kvinnans besvär inte har berott på någon somatisk sjukdom innebär inte att hon inte drabbats av något sjukdomstillstånd. Hennes arbetsförmåga bedöms nedsatt till följd av sjukdom och rätt till sjukpenning föreligger.
———————————-
Utmattningssyndrom
I socialstyrelsens beslutsstöd finner man i första delen, den som FK brukar använda;
”För individer med ett uttalat och väldiagnostiserat utmattningssyndrom kan arbetsförmågan vara nedsatt under avsevärd tid. Återhämtning, med hjälp av aktiv specialiserad rehabilitering, och successiv återgång i arbete, tar inte sällan mer än 6 månader och i vissa fall upp till ett år eller längre”.
Symtom, prognos och behandling
Allvarligare stadier av psykisk utmattning, utmattningssyndrom, inträder inte sällan akut med en avancerad symtombild efter en längre belastning (kriterier publicerade av Socialstyrelsen 2jj003). Till bilden hör omfattande och handikappande kognitiva störningar, ofta i kombination med uttalade affektiva problem (gränsande till depression eller ångestsjukdom), samt olika somatiska symtom. Symtomatisk behandling inriktas på att understödja sömn och minska oro. Rehabiliteringen innefattar livsstilsförändring, stresshantering och successiv återgång i normaliserad livsföring, vilket inte alltid innebär direkt arbetsförmåga.
År 2003 beslutade Socialstyrelsen att utmattningssyndrom är en sjukdom och att den diagnostiseras genom att man som läkare tar ställning till att en patient uppfyller särskilda diagnoskriterier.
Utmattningssyndrom är alltså en s.k. symtomdiagnos. Forskning (avancerade röntgen- undersökningar där man tittar på hur hjärnan aktiveras i olika sammanhang) har visat att man får förändringar i hjärnan vid den här sjukdomen. Amygdala och Hyppcampus är två områden i hjärnan som påverkas påtagligt men det går inte att verifiera detta i vanlig klinisk verksamhet. Man vet att nervceller i minnescentrum tappar sina utskott, förtvinar och kan dö så att minnesfunktionen påverkas. När man tar in information aktiveras mycket fler nervceller ffa i hjärnans främre delar och detta gör att man kan fungera helt normalt ett tag men energin tar slut mycket fortare. Kroppens stressystem som hormonella system och autonoma system påverkas i sin reglering och går igång på ett onormalt sätt och detta kan inte regleras med viljan. När man har sjukdomen fungerar man som ett gammalt mobiltelefonbatteri, dvs. man kan stundvis fungera helt normalt men eftersom man är mer uttröttbar och känslig för intryck tar energin helt plötsligt slut.