Text nedan brukar jag använda, till viss del, när Försäkringskassan efterlyser ”objektiva undersökningsfynd”

Objektiva undersökningsfynd

Forskningsläget:

Artikel om ”kultursjukdomarna” i läkartidningen den 28 oktober 2008 skriven av Anders Lundin, läkare vid psykiatrikliniken Danderyds sjukhus i Stockholm beskriver frågeställningen om förhållandet mellan objektiv sjukdom och upplevelsen av sjukdom vid somatoforma sjukdomar eller funktionella somatiska syndrom. Tillstånden kännetecknas av multisymtomatiska tillstånd med många gemensamma drag, där symtom som smärta, trötthet och kognitiva problem står i förgrunden. Av artikeln framgår att 30 % av läkares kliniska verksamhet utgörs av symtomtillstånd utan att man kan fastställa den bakomliggande orsaken. Dessa tillstånd har lägre status inom den medicinska forskningen eftersom de inte kan mätas och objektifieras. Kontroversen omkring sjukdomarna handlar enligt artikelförfattaren om att betrakta tillstånden som psykiska och inbillade, eller att betrakta tillstånden som helt vanliga sjukdomar eller se på tillstånden utifrån en bio-psyko-social sjukdomsmodell för att göra tillstånden begripliga. Författaren menar att mer forskning inte kommer att lösa problemet omkring dessa tillstånd utan handlar om vår syn på förhållandet mellan objektiv sjukdom och subjektiv ohälsa.

——————————-

Jag lider av sjukdomstillstånd, vilkas art och inverkan på arbetsförmågan framgår av redovisade underlag. Diagnoserna är så kallade symtomdiagnoser, det vill säga sjukdomstillstånd som inte kan mätas eller på annat sätt konstateras objektivt, vilket i sig saknar betydelse för rätten till sjukförmån (jfr bl.a. dom från Kammarrätten i Sundsvall i mål nr 2033-10).

I ett fall som mitt, vid en sjukdom vars orsak man inte säkert vet, går det inte att fastställa direkta objektiva undersökningsfynd, där bedömningen grundas på läkarens noggranna genomgång av anamnes, uteslutande av andra sjukdomar, patientens beskrivning av besvären samt läkarens undersökning, är det av yttersta vikt, för att förtroendet av rättsväsendet inte ska försämras, att samma bedömningsprinciper tillämpas i alla led.

När det gäller kravet på att det ska finnas strikt objektiva undersökningsfynd för att kunna bevilja sjukpenning eller sjukersättning saknar detta stöd i rättstillämpningen.

Avgörande är i stället hur besvärsyttringarna påverkar min förmåga att utföra ett förvärvsarbete på arbetsmarknaden.

Det finns ett dokument som utgavs av Socialförsäkringsutredningen 2005, nr 7, där det fastslås att det inte krävs några objektiva undersökningsfynd för att ersättning ska kunna beviljas. Detta har sedan fastställts i ett flertal domar från högre instans.

På sidorna 45 – 46 framgår att det på det principiella planet inte förefaller finnas något tvivel om att medicinskt oförklarade symtom idag försäkringsrättsligt klassas som sjukdom. Det behövs inga objektiva undersökningsfynd eller klara idéer om symtomens orsak för att någon som t.ex. lider av värk ska betraktas som sjuk. Sett ur försäkringens syfte är detta också rimligt – samma värk är lika skadlig för arbetsförmågan oavsett om orsaken kan klarläggas eller inte.