Välj en sida

FMRs roll;

FMRs bedömning och Försäkringskassans slutsats till tänkt förslag om avslag motsägs kraftigt av behandlande läkare i de handlingar som förelegat vid Försäkringskassans bedömning.

Det framgår av medicinska underlaget och underlag i övrigt att de arbetsförmåge-

begränsningar som görs gällande är av varaktigt slag och dess bevisvärde är därför opåverkat (jfr bl.a. Kammarrättens avgörande i mål 1489-09)

Enligt prop. 1994/95:147

FMR har en rådgivande funktion i medicinska frågor. Deras uppgift är att bedöma kvalitet och innehåll i tillgängligt medicinskt material rörande det medicinska tillståndet och dess konsekvenser i förhållande till arbetsförmågan.

FMR ska hjälpa handläggarna att tolka det medicinska underlaget och stödja i bedömningen av vilka konsekvenser sjukdomen eller funktionshindret har för den försäkrades arbetsförmåga. FMR kan också stödja handläggarna i bedömningen av den försäkrades behov av rehabiliteringsåtgärder och förutsättningar för att uppnå arbetsförmåga efter rehabilitering. FMR undersöker eller behandlar däremot inte själv den försäkrade.

Det ingår inte heller i deras uppdrag att ta ställning till den försäkrades rätt till ersättning.

Jag har vid ett flertal tillfällen begärt ”second opinion” av annan FMR då jag ansett att FMR inte haft den specialistkompetens som ärendet kräver.

Processjuridiska enheten/Göteborg, 2009-11-27, mål nr 1954-09;

Försäkringsmedicinsk Rådgivares roll;

De Försäkringsmedicinska rådgivarna har inte något beslutsmandat utan utgör enbart ett stöd i handläggningen i de fall sådant behövs som exempelvis då Försäkringskassans handläggare är osäkra på vad som kan läsas ut av de medicinska underlagen eller är osäkra på om underlaget behöver kompletteras.

En förutsättning för att kunna bedöma en patients funktionsnedsättning och arbetsoförmåga är att träffa och undersöka patienten. På detta vis får patienten en möjlighet att utveckla sin berättelse samtidigt som läkaren får en möjlighet att ställa kompletterande frågor och göra en ordentlig undersökning.

Att, som Försäkringskassan medicinska rådgivare, fälla omdömen om en patient enbart utifrån journaler är inte vad läkarna är utbildade för, dessutom är det inte alltid FMR med kompetens och kunskap om aktuell diagnos som konsulteras.

Socialstyrelsen har varit mycket tydlig på denna punkt och i ett fall fick en distriktsläkare en varning när han skrev utlåtande om en patient som han varken träffat eller undersökt.

Det är därför märkligt att ge företräde åt en försäkringsmedicinsk rådgivare som varken träffat eller undersökt patienten, framför de läkare som vid ett eller flera tillfällen träffat och undersökt patienten.

FMR påtar sig dessutom en helt annan roll genom att göra bedömningar och antaganden.

”Försäkringsmedicinsk rådgivare är expert inom försäkringsmedicin och tolkar det befintliga medicinska underlaget åt Försäkringskassan, som beslutar med stöd av samtliga underlag.”

FMR ska värdera om det medicinska underlaget är tillräckligt för att fatta ett försäkrings-

medicinskt beslut. FMR ska inte göra egna medicinska bedömningar och tolkningar.

Om FMR gör en annan bedömning än behandlande läkare så måste han/hon redovisa varför han/hon anser att behandlande läkare har gjort en felaktig bedömning.