När en person ansöker om ersättning vid sjukdom utfärdar behandlande läkare ett medicinskt underlag. Det kan vara ett läkarintyg eller ett mer omfattande läkarutlåtande.
Ett läkarintyg för sjukpenning, beskriver de faktiska omständigheterna i ärendet, diagnos, funktionsnedsättning och hur dessa påverkar arbetsförmågan.
Ett läkarutlåtande för sjukersättning, är mer omfattande. Det innehåller en fördjupad medicinsk bedömning av personens hälsotillstånd, funktionsnedsättning och framtida arbetsförmåga.
Båda typerna av underlag bygger i grunden på tre delar: diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning.
Diagnosen beskriver vilken sjukdom eller vilket medicinskt tillstånd som föreligger. Den är utgångspunkten i bedömningen men avgör i sig inte rätten till ersättning.
Funktionsnedsättning beskriver vilken kroppslig eller psykisk funktion som är nedsatt till följd av sjukdomen. Det kan exempelvis handla om nedsatt rörlighet, smärta, koncentrationssvårigheter eller minnespåverkan. Denna del bygger ofta på observationer och undersökningar vid vårdtillfället.
Aktivitetsbegränsningen beskriver konsekvenserna av funktionsnedsättningen, alltså vad personen faktiskt har svårt att göra i sin vardag eller i ett arbete.
Det är aktivitetsbegränsningen som påverkar bedömningen av arbetsförmåga.
För att underlaget ska vara användbart i en prövning behöver aktivitetsbegränsningen beskrivas konkret. Det bör framgå hur begränsningen visar sig, i vilken omfattning och under vilken tidsperiod. Så detaljerat som möjligt.
Det är också viktigt att begränsningen sätts i relation till arbete, både det arbete personen har och andra arbeten på den öppna arbetsmarknaden.
En diagnos eller en funktionsnedsättning i sig räcker alltså inte. Det avgörande är hur sjukdomen begränsar personens möjligheter att utföra aktiviteter och arbetsuppgifter.
När sambandet mellan sjukdom, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning inte framgår tydligt uppstår ett tolkningsutrymme för Försäkringskassan. Det är ofta då bedömningen landar i att arbetsförmåga anses finnas och ett avslag motiveras med just det.