Objektiva undersökningsfynd

Möjligen kan det vara så att såväl Försäkringskassan som Försäkringskassans försäkringsmedicinska rådgivare haft svårare att bedöma sjukdomsbilden eftersom sjukdomen är av den karaktären att det saknas objektiva undersökningsfynd. Om så är fallet finns det rättsfall som kan ge vägledning.

I Kammarrättens dom i Mål nr 9520-18 9521-18 skriver Kammarrätten så här: ”Vissa sjukdomar låter sig endast med svårighet fastställas objektivt. När det exempelvis gäller de psykiatriska diagnoserna finns sällan några objektiva undersökningsfynd. Bedömningen av funktionsnedsättningen måste i dessa fall i huvudsak grunda sig på den försäkrades egna uppgifter. Patientens egen berättelse om symtomen tillsammans med beskrivningen av dennes hälsotillstånd i de medicinska utlåtandena är då av särskild betydelse. Det måste göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter där även svårighetsgraden av sjukdomen ska beaktas. Enbart den omständigheten att det saknas objektiva undersökningsfynd kan inte tillmätas en avgörande betydelse.”Se bifogat dokument.

Det är således inte korrekt att ignorera eller förringa en persons sjukdomstillstånd bara för att objektiva undersökningsfynd saknas.

Det går inte att fastställa diagnosen utifrån objektiva undersökningsfynd utan fastställandet av diagnosen bygger på genomgången anamnes, uteslutande av andra sjukdomar, patientens beskrivning av besvären samt läkarens undersökning. De medicinska underlagen är utförligt beskrivna.

När det gäller kravet på att de ska finnas strikt objektiva undersökningsfynd för att kunna beviljas ersättning saknar detta stöd i rättstillämpningen.

Från Försäkringskassans vägledning 2015:1, version 5, sidan 67 angående förväntningar och krav om objektiva fynd:

”I rättspraxis betonas ofta att en bedömning av rätten till sjukxxxx måste göras utifrån underlag som innehåller en tydlig beskrivning av sjukdomen och de funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar som den ger. Man understryker att bedömningen så långt möjligt och rimligt ska utgå från ska utgå från objektiva fynd, tester och observationer och att läkarens bedömning inte i sig är avgörande för om sjukxxxx beviljas”.

Försäkringskassan slår därmed fast att objektiva fynd inte är ett absolut krav utan att bedömningen ska baseras på sådana fynd när det är rimligt.

Vissa sjukdomar låter sig endast med svårighet fastställas objektivt. När det ”exempelvis” gäller psykiatriska diagnoser finns sällan några objektiva undersökningsfynd. Bedömningen av funktionsnedsättningen måste i dessa fall i huvudsak grunda sig på den försäkrades egna uppgifter. Patientens egen berättelse om symtomen tillsammans med beskrivningen av dennes hälsotillstånd i de medicinska utlåtandena är då av särskild betydelse. Det måste göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter där även svårighetsgraden ab sjukdomen ska beaktas. Enbart den omständigheten att det saknas objektiva undersökningsfynd kan inte tillmätas en avgörande betydelse.